Dolda kostnader vid nollprovision

Online-mäklaren Robinhood gjorde ett stort avstamp i finansvärlden 2013 genom sitt löfte att "demokratisera finans" genom att erbjuda handel utan provision på aktier, ETF:er och optioner.

Snart dök liknande mäklare upp och idag erbjuder även stora företag som Merrill Lynch och Chase handel utan provision. Men är kunderna verkligen garanterade ett bra avtal när de handlar via dessa så kallade "kostnadsfria" mäklare, eller finns det dolda avgifter som kan göra handeln betydligt dyrare?

En av de främsta fördelarna med mäklare utan provision som Robinhood är just att de inte tar ut någon avgift för aktiehandeln. Men provision är bara en del av en mäklares avgiftsstruktur. Kostnaden som investerare faktiskt betalar kan variera kraftigt mellan olika mäklare och även mellan olika affärer.

En avgift som kan tillkomma är så kallad "spread", vilket är skillnaden mellan vad köparen betalar och vad säljaren får. Till exempel, för att köpa en IBM Nov 100-option kan en investerare behöva betala $5, medan säljaren bara får $4,80. Denna skillnad på $0,20 utgör spreaden.

En färsk studie av SSRN undersökte hur mycket investerare betalade vid optionshandel på Robinhood och andra mäklare, inklusiva spreaden, och resultaten var överraskande — även om Robinhood ifrågasätter fynden, rapporterade Wall Street Journal.

Studien genomfördes av tre finansprofessorer som gjorde nästan 7 000 optionsaffärer på sex olika mäklarplattformar under maj till juni, inklusive Robinhood, Fidelity, Vanguard, Charles Schwab, E*Trade och TD Ameritrade.

Enligt deras data var den genomsnittliga kostnaden för en rundresa — det vill säga kostnaden för att både köpa och sälja en option — hela 6,8% på Robinhood. Det innebär att för varje $100 som handlades, gick $6,80 bort till kostnader. I kontrast hade Vanguard en kostnad för rundresor på negativa 0,3%, vilket innebär att företaget gav sina kunder betydligt bättre utförandepriser.

Varför kan det skilja så mycket? Robinhood tar emot betalning för orderflödet, vilket betyder att de får betalt för att styra affärer till vissa företag för utförande. Även om företaget påstår att detta inte påverkar priserna som kunderna får, visar data från studien något annat.

Traders på Robinhood tenderar att få sina affärer utförda vid extremiteterna av bud- och fråga-spreaden, medan de som handlar på Vanguard och andra företag drar nytta av utförande som ligger närmare mitten av spreaden, vilket resulterar i lägre kostnader.

Är det hela historien? Ingen analys kan baseras på en enda datakälla. Även om det verkar som att Robinhoods optionskunder får sämre utförandepriser, tar företaget inte ut några provisioner eller avgifter. Å andra sidan tar Vanguard ut en avgift på $1 för varje optionskontrakt som handlas, medan Schwab, Fidelity, E*Trade och TD Ameritrade tar ut 65 cent.

Därför fann författarna i studien att Robinhood faktiskt var den billigaste platsen att handla optionskontrakt med en spread på 1 cent. Men för optioner med större spreads, som är vanliga, är Fidelity eller Vanguard bättre val.

Betyder detta att investerare ska undvika plattformar utan provision? Resultaten från ett enda handels exempel bör inte avskräcka investerare från att handla hos Robinhood eller andra plattformar utan provision, särskilt om det är deras föredragna investeringsföretag — särskilt när företaget ifrågasätter noggrannheten i rapporten. Dock är det en utmärkt lärdom i att investerare bör gräva djupare än bara att titta på annonserade avgifter för att avgöra exakt hur mycket de betalar för att köpa eller sälja en investering.

Även om Robinhood och andra företag framhäver "handels utan provision", kommer det inte utan kostnad — på samma sätt som "no-load" fonder fortfarande tyst drar årliga avgifter från investerarkapital. För att fatta de bästa finansiella besluten bör man ta sig tid att lära sig om en investerings dolda kostnader överstiger fördelarna av dess låga avgifter.